Jag vill också bli omhändertagen! Jag vill få mitt hår fixat av någon fin vän som ler och skrattar medans hon gör det. Jag vill säga att jag bjuder på mat och vin som tack och lite naivt tro att det är ett fint sätt att tacka någon, att först ta upp min väns tid när den fixar mitt hår och får mig att känna mig fin och ger mig en stund då jag får slappna av, läsa tidningar, dricka kaffe latte och snacka om mig själv. Sedan tänka att min vän nog inte alls är trött och längtar efter lite egen tid, eftersom jag inte alls tänker på att jag inte är den enda vännen den här personen har eller inser att det här med att fixa andras hår är något min vän gör större delen av sin tid. Jag tänker inte på att mat liksom är något som man redan äter, och vin ingenting man har lust att dricka när man redan har tankarna på nästa vän som vill få sitt hår fixat. Inget av det där skulle jag tänka på, jag skulle bara vilja sätta mig ner och bli omhändertagen.
Men istället får jag dåligt samvete över att jag just skrivit det här och så slänger jag i lite färg i mitt eget hår, letar fram saxen och klipper bort de värst slitna topparna...
Jag skulle så gärna vilja låta mig själv bli omhändertagen men mest av allt skulle jag vilja våga blunda när jag ska sova...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar