En av mina finaste vänner fyller 30år i vår, som om inte det var anledning nog att slå på stort med firandet så tar hon även lärarexamen samtidigt. Festen hålls på Island och jag är bjuden. Jag vill åka. Jag har fixat ny lägenhet. Jag är tillbaka på jobbet. Jag har betald semester att ta ut. Jag vill gråta, skrika och slita sönder kuddar med tänderna. Det gör ont ända in i själen. Det känns som om tillfällena varit så många då jag fått avstå ifrån saker mina vänner vill ha mig med på för att mina dagar som sjukskriven gjort att jag inte längre har dom pengar i madrassen som jag gärna ser att jag har för att jag spontant ska kunna dra iväg på dessa små äventyr. Samtidigt kan jag inte vara ledsen över detta. Snart flyter allt igen. Snart har jag min frihet. Jag är ju på väg tillbaka, jag sitter inte fast, det måste helt enkelt få göra lite ont i hjärtat på vägen dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar